Sida 164 [164]
OCR
158 från honom vid min ankomst till Bombay. Men intet sådant bref hade anländt, såsom jag fann, när jag kom till det Teosofiska Samfundets hufvudkvarter, der jag var beredd att dröja några dagar, innan jag afgick till min bestämmelseort uppåt landet. Jag kom dit på kvällen och ingenting märkvärdigt hände då. Följande morgon satt jag efter frukosten och samtalade med madame Blavatsky i det rum, som blifvit mig förbehållet. Vi sutto på olika sidor af ett stort fyrkantigt bord midt i rummet och vid fullt dagsljus. Der fans ingen annan inne i rummet. Plötsligen föll det ned på bordet framför mig, men på min venstra sida, madame Blavatsky satt till höger, ett tjockt bref. Det föll »ur intet», så att säga; det materialiserades eller reintegrerades i luften midt för mina ögon. Det var Koot Hoomis väntade svar — ett högst intressant bref, innehållande dels saker af enskild natur och svar på af mig gjorda frågor, och dels några vigtiga, ehuru ännu beskuggade, uppenbarelser af ockult filosofi, det första utkast af detta slag, som jag erhållit. Nu vet jag naturligtvis hvad somliga läsare skola säga om detta (med ett sjelfbelåtet leende) — »trådar, fjedrar och dold apparat» och så vidare. Men först och främst skulle ett sådant antagande varit en vidunderlig orimlighet för hvem som helst, som varit närvarande, och för det andra är det onödigt att för hvarje gång ånyo upprepa hela vederläggningen af dylika inkast. Det fans lika litet några trådar och fjedrar i detta rum som på de luftiga höjder vid Simla, der flere af våra tidigare fenomen egde rum. Dessutom kan jag tillägga att några månader senare en ockult skrifvelse nedföll framför en af mina vänner, en jurist i Bengalen, som blifvit en verksam medlem af Teosofiska Samfundet, under hans uppehåll vid en poststation i norra delen af Indien, och att ännu senare ett bref enligt ett förut gifvet löfte föll ned i fria luften vid ”Teosofiska Samfundets hufvudkvarter i Bombay i närvaro af sex eller sju vitnen. För någon tid var denna gåfva af brefvet från Koot Hoomi på sätt jag beskrifvit det enda fenomen, som förunnades mig; och ehuru min korrespondens fort
