OCR Output

70

och skickat sin tjenare, som alltid låg inom hörhåll, för att
fråga hvad det var. Öfverste Olcott, det teosofiska samfun¬
dets president, också en af våra gäster vid den tid, om hvil¬
ken jag talar, var för visso med oss hela aftonen från vår
återkomst efter den misslyckade expeditionen och var äfven
närvarande vid uppbrottet, Att föreställa sig, det han skulle
hafva användt natten till att gå en fem å sex engelska mil
utför ett svårt pass på skogsvägar, svåra att hitta, för att be¬
grafva en kopp och ett tefat af ett slag, som det icke var
troligt att vi skulle medtaga, på ett ställe, dit det ej var tro¬
ligt att vi skulle komma att gå, för att de skulle finnas der
i den ytterst osannolika händelsen att de skulle behöfvas för

utförandet af ett narrspel — detta vore för visso ett något
äfventyrligt antagande. En annan omständighet — man kan

komma till det ställe, dit vi ämnade oss, på två vägar från
hvardera ändan af den hästsko, som bildas af de kullar, på
hvilka Simla är beläget. Det stod oss öppet att taga hvil¬
kendera vägen som helst, och bestämdt hade hvarken madame
Blavatsky eller öfverste Olcott någon del i valet af den, som
verkligen togs. Hade vi tagit den andra, skulle vi aldrig
hafva kommit till den fläck, der vi nu frukosterade.

Att antaga ett bedrägeri i detta fall — man må söka
förklara dess utförande på hvarje tänkbart sätt — är, såsom
jag sagt, att trotsa det sunda förnuftet. Orimligheten af denna
förklaring skall framträda ännu tydligare under fortgången af
min berättelse, när den här anförda händelsen ställes i jem¬
förelse med andra senare inträffade händelser. Men jag har
ännu icke afslutat berättelsen om hvad som hände denna