OCR
ligt och enfaldigt, som ett alltför lättroget sinne förefaller vanliga menniskor. Mot slutet af september gick min hustru en eftermiddag med madame Blavatsky till toppen af en närbelägen höjd. De voro endast åtföljda af en annan vän, sjelf var jag icke närvarande vid detta tillfälle. Under det de voro der, frågade madame Blavatsky min hustru likasom på skämt, hvad som var hennes hjertas önskan. Hon svarade på slump och af ögonblickets ingifvelse: »att få en skrifvelse från en af Bröderna.> Madame Blavatsky tog upp ur sin ficka, en bit rent, ljusrödt papper, rifvet från ett samma dag erhållet meddelande. Hon vek ihop det och gick till kanten af höjden, der hon höll upp det mellan sina händer och kom tillbaka med underrättelse att det var afsändt. Snart derefter, sedan hon på sitt ockulta sätt meddelat sig med den fjerran varande Brodren, sade hon, att han frågade, hvar min hustru ville hafva brefvet. Först svarade hon, att hon skulle vilja se det komma nedsväfvande i sitt knä, men någon öfverläggning uppstod, om huruvida detta skulle vara det bästa sättet att få det, och slutligen afgjordes det att hon skulle finna det i ett visst träd. Här begicks naturligtvis ett misstag, som öppnar en dörr för fast beslutna tviflares misstankar. Det skulle kunna antagas att madame Blavatsky hade sina vissa skäl för utväljandet af det bestämda trädet. För de läsare, hvilka efter allt som föregått äro böjda för denna gissning, behöfver jag blott upprepa, att detta fall anföres icke såsom ett bevisande prof, utan blott såsom en tilldragelse. Madame Blavatsky synes först hafva misstagit sig i fråga om beskrifningen på det träd, den aflägsne Brodren angifvit såsom det i hvilket han skulle lemna biljetten, och med någon möda klättrade min hustru upp till den nedersta grenen af en naken, aflöfvad stam, der ingenting förvissade sig om sitt misstag. Min hustru steg nu upp några fot i ett annat träd, som stod ett litet stycke derifrån och som hvarken hon eller någon annan af de närvarande hade