OCR
52 små knackningar på er hjessa. Berättar ni måhända en osanning, när ni säger er känna stötarna? Fem till sex personer lägga sina händer i en stapel på bordet ; madame Blavatsky lägger sina händer ofvanpå stapeln, och alla känna, huru de små stötarna passera igenom och låta höra sig som svaga knacknini det under stapeln stående bordet. När man sett alla dessa experiment många gånger, såsom jag gjort, hvad tror ni det gör för intryck, när man får höra någon säga: »De der knackningarna äro ingenting annat än taskspelarekonster — Maskelyne och Cooke kunna göra dem för 10 pund pr afton.» Maskelyne och Cooke kunna icke göra dem för 10 pund pr afton, nej icke för en million pr afton under de omständigheter, jag beskrifvit. Redan under madame Blavatskys första besök hos oss i Allahabad öfvertygades jag fullkomligt genom knackningar, äfven under de förhållanden, som de då framträdde, att hon var i besittning af åtskilliga förmögenheter af en ovanlig art. Och denna min vissa öfvertygelse skänkte en trovärdighet — som annars icke skulle ha kommit dem till del — åt ett eller par fenomen af ett annat slag, som inträffade under samma tid, men under omständigheter, de der ej voro fullt så tillfredsställande, att de förtjena ett omnämnande här. Men det var plågsamt att icke kunna komma närmare till en absolut visshet rörande de frågor, för hvilka vi hyste ett verkligt intresse — nämligen om det verkligen funnes menniskor, begåfvade med de underbara krafter, som tillskrefvos adepterna, och om 'det var möjligt för menskliga varelser att på denna väg vinna en positiv kunskap om sin andliga naturs karaktäristiska bestämningar. Det måste ihågkommas att madame Blavatsky aldrig predikade någon speciel doktrin rörande detta ämne. Hvad hon berättade oss om adepterna och sin egen invigning måst aflockas henne genom frågor. Teosofien, för hvilken hon sökte intressera alla sina vänner, förkunnade ingen speciel tro i fråga om dessa ämnen; den förordade endast den satsen, att menskligheten borde betraktas såsom ett universelt