Sida 55 [55]
49
icke är den enda teori, enligt hvilken spiritismens förfäktade
fakta — åtminstone de, 'med hvilka vi för närvarande hafva
att göra — låta försona sig med motviljan för antagandet af
en andehypotes såsom förklaringsgrund.
Nåväl, jag fann snart icke blott att knackningar alltid
inställde sig vid ett bord, der madame Blavatsky satt i afsigt
att erhålla ett sådant resultat, utan ock att hvarje tänkbar hy¬
potes om bedrägeri genast måste affärdas vid en jemförelse
mellan de olika experiment, vi voro i tillfälle att 'göra. För
det första var det alls icke nödvändigt att några andra sutto
vid bordet. Vi kunde begagna hvilket bord som helst under
hvilka omständigheter som helst. Men det behöfdes icke något
bord alls. Det gick lika bra med en fönsterruta, en vägg,
en dörr eller hvad som helst, som kunde gifva ljud ifrån sig
vid en stöt. En glasdörr, som stod på glänt, befans vara ett
förträffligt föremål, emedan man i detta fall kunde stå midt
emot madame Blavatsky och se hennes bara händer eller hand
(utan ringar), orörligt hvilande på glaset, och tydligen höra
de små pickningarna, hvilka liknade de ljud, som framkallas
när man pickar med udden af ett stift, eller när elektriska
gnistor hoppa öfver från den ena polen till den andra i en
elektricitetsmaskin. Ett annat synnerligen tillfredsställande sätt
att erhålla knackningar — ett sätt, som vi ofta använde om
kvällarna — var att ställa ned en stor glaskupa på kamin¬
mattan, hvarefter madame Blavatsky, sedan hon aftagit alla
sina ringar, satte sig på ena sidan om kupan, så att ingen
del af hennes drägt kom i beröring med densamma, utan en¬
dast hennes händer. När man då ställde en lampa på andra
sidan om kupan och satte sig på mattan, kunde man se de
undre ytorna af hennes händer orörligt hvilande på glaset;
och äfven under dessa fullkomligt tillfredsställande vilkor, lät
knackningarne höra sitt klara och tydliga klingande mot glas¬
kupans yta.
Det stod icke i madame Blavatskys makt att gifva en
fullständig förklaring öfver frambringandet af dessa knacknin¬
Den dolda verlden. ÅA