OCR
44 åter begingos några misstag, hvilka, hvad Indien beträffar, fördröjde det teosofiska samfundets fotande på den värdiga grund, det borde intaga. En hel mängd underbara fenomen framställdes vid åtskilliga tillfällen i närvaro af en stor mängd menniskor; men man hade icke iakttagit lämpliga försigtighetsmått för afvärjande af den stora fara, som alltid måste vara förenad med en dylik metod att rekommendera den ockulta vetenskapen inför en allmänhet. Det kan icke bestridas att ju dylika fenomen, framställda under fullt tillfredsställande vilkor inför personer, nog intelligenta att kunna fatta deras betydelse, uppväcka en törst efter den ockulta filosofiens studium, som ingen annan appell kan framkalla. Men det är lika så sant, om det än icke synes så vid första påseendet, att de mest obestridliga fenomen af sinnen, som icke genom någon förgående undervisning blifvit riktade på den faktiska tillvaron af ockulta krafter och deras verksamhet, skola mottagas snarare såsom en skymf mot förståndet än såsom ett prof på denna verksamhet. Synnerligast är detta fallet med personer af blott medelintelligens, hvilkas förmögenheter icke kunna motstå schocken af en plötslig appell till en helt och hållet ny grupp af föreställningar. Spänningen blir för stark, den nya tankegångens kedja brister och den ytlige åskådaren af abnorma företeelser återfaller i sin gamla slöa klentrogenhet, fullkomligt omedveten af det faktiska förhållandet, att en uppenbarelse af en oskaåttbar intellektuel vigt blifvit honom erbjuden och blifvit af honom missförstådd. «Ingenting är vanligare än att höra folk säga: »Jag kan icke tro på verkligheten af en fenomenel företeelse med mindre jag får se den sjelf. Visa mig den och jag skall tro derpå, men icke förr». Många menniskor misstaga sig helt och hållet om hvad de skulle tro, om detta fenomen skulle förevisas dem: Jag har flerfaldiga gånger sett fenomen af en absolut genuin natur passera förbi personer, ovana vid undersökningar angående företeelser af denna art, utan att efterlemna hos dem något