pä rots den hemlighetsfullhet, hvarmed den ockultistiska or¬
NS ganisationen städse omgifvit sig, kan man dock få veta en
god del mera rörande de filosofiska åsigter, dess medlemmar
bevarat eller utvecklat, än man vid första påseendet skulle
föreställa sig. Såsom min egen erfarenhet skall ådagalägga,
hysa ockultismens stormän sjelfva ingen motvilja för utbredan¬
det af sin religionsfilosofi, för så vidt en verld, så ouppfostrad
som vår inom den psykologiska forskningens område, kan
draga nytta af ett sådant meddelande. Ej heller hysa de nå¬
gon oöfvervinnerlig motvilja att tillfälligtvis förete prof på den
öfverlägsna makt öfver naturkrafterna, deras utomordentliga
forskningar förlänat dem. Många synbart underbara fenomen,
dem jag bevitnat, kunde aldrig hafva framstälts, om den all¬
männa regel, som förbjuder Bröderna att ådagalägga sin makt
inför oinvigda personer, vore absolut bindande. Såsom den
allmänna regeln gäller för visso, att framställningen af ett
ockultismens fenomen i afsigt att väcka åskådares undran eller
beundran är strängt förbjudet. Och jag föreställer mig att
detta förbud är absolut i alla sådana fall, der intet högre än¬
damål tillkommer. Men det är tydligt, att när det gäller det
rent filantropiska intresset att väcka förtroende för ett filoso¬
fiskt system, som är förädlande till sin karaktär, kunna Brö¬
derna stundom af klokhetsskäl tillåta framställandet af abnorma
fenomen, då de personer, till hvilka en sådan appell göres,