Sida 33 [33]
OCR
detta enda studium, med hvilket ockultisterna uteslutande sysselsatt sig. Ej underligt derföre om dessa civilisationens båda linier så aflägsnat sig från hvarandra, att deras former nu blifvit hvarandra totalt olika. Det åtestår att se, om detta. för: sök att åter presentera de för längesedan främmande vordna kusinerna för hvarandra skall fördragas eller betraktas såsom ett oförsynt försök att framställa en bedragare såsom en slägting. Jag har sagt att ockultisten kan likasom framskjuta sin själ från sin kropp. Må det såsom ett korollarium anmärkas, att han sålunda blifvit utan all skugga af tvifvel förvissad om att han eger en själ. Man har stundom kallat en jemförande mytologi för religionsvetenskap. Om det verkligen kan gifvas en -religionsvetenskap, måste det för visso vara ockultismen. För en ytlig betraktelse torde det måhända icke synas sjelfklart att en religiös sanning med nödvändighet måste presentera sig mera fullständig för själen, då hon för tillfället är lösgjord ur kroppens band, än när hon fattar begreppen genom de fysiska sinnenas medium; men att kunna höja sig till en process, under det att förståndsförmögenheterna äro i full verksamhet, koncentrerade i den immateriella menniskan, måste uppenbarligen leda till en vidsträcktare uppfattning af de religlösa sanningarna. Jag har nyss talat om den »immateriella menniskan» såsom särskild från 'de fysiska sinnenas kropp; men den framställning jag har att göra är så komplicerad, att jag, på samma gång jag beder läsaren fördraga detta uttryck, måste för framtiden förkasta det såsom omotsvarigt. Den hemliga filosofien har kommit till visshet om att detta inre eteriska jag, som är menniskan särskild från kroppen, är i sin ordning omhöljet för någonting ännu mera eteriskt — är sjelft i en subtil betydelse af ordet materielt. Flertalet bildade menniskor tro att de ega en själ, som på något sätt skall öfverlefva kroppens upplösning; men de nödgas bekänna, att de icke veta synnerligen mycket om saaa ESSENS
