Sida 17 [17]
OCR
II Men, skall man fråga, hvilken är då denna stora sak? Den är stiftelsen och utvecklingen af det Teosofiska Samfundet, hvars uppgifter enligt de offentliggjorda stadgarne äro följande: För det första — Att bilda medelpunkten för ett allt mänt, hela menskligheten omfattande broderskap. För det andra -— Att studera arisk litteratur, religion och vetenskap. För det tredje — Att bevisa vigten af dessa forskningar. För det fjerde — Att utforska de dolda mysterierna i naturen och de latenta krafterna hos menniskan. Nåväl, dessa uppgifter må betraktas såsom utopiska eller visionära, men de synas mig oskyldiga nog och äro svårligen af en sådan art, att de skulle tillfredsställa samvetslösa äfventyrare. Der förekommer i den anförda artikeln många andra missuppfattningar, mot hvilka en protest med skäl kunde göras; men dessa äro måhända af mindre betydelse. Allt hvad jag nu vill: hafva klargjordt är detta, att öfverste Olcott och madame Blavatsky, långt ifrån att vara 'samvetslösa bedragare', äro i hög grad oegennyttiga, menniskovänliga, renhjertade personer, hvilka egna sin tid, sin förmögenhet och sina lif åt en sak, som, äfven om den vore en utopi, icke förtjenar klander, och som till äfventyrs skall komma att verka mycket godt, ja, som redan gjort det. Jag” förblifver etc. AA. OO. Hume, fe sr0k GL DN GROVA Så artigt och hofsamt detta bref än var och så orättfärdiga de beskyllningar varit, som framkallat det, blef det aldrig af Saturday Review infördt, såsom mig synes till denna tidnings skam. Det är pant, att innan detta bref hunnit fram, hade vissa meddelanden troligen blifvit gjorda till Saturday Review af några vänner till öfverste Olcott, och följande ogunstiga och motvilliga medgifvande hade blifvit publiceradt i tidningen den 17 september:
