Page 17 [17]
II
Men, skall man fråga, hvilken är då denna stora sak?
Den är stiftelsen och utvecklingen af det Teosofiska Samfun¬
det, hvars uppgifter enligt de offentliggjorda stadgarne äro
följande:
För det första — Att bilda medelpunkten för ett allt
mänt, hela menskligheten omfattande
broderskap.
För det andra -— Att studera arisk litteratur, religion
och vetenskap.
För det tredje — Att bevisa vigten af dessa forskningar.
För det fjerde — Att utforska de dolda mysterierna i
naturen och de latenta krafterna hos
menniskan.
Nåväl, dessa uppgifter må betraktas såsom utopiska eller
visionära, men de synas mig oskyldiga nog och äro svårligen
af en sådan art, att de skulle tillfredsställa samvetslösa äf¬
ventyrare.
Der förekommer i den anförda artikeln många andra
missuppfattningar, mot hvilka en protest med skäl kunde göras;
men dessa äro måhända af mindre betydelse. Allt hvad jag
nu vill: hafva klargjordt är detta, att öfverste Olcott och ma¬
dame Blavatsky, långt ifrån att vara 'samvetslösa bedragare',
äro i hög grad oegennyttiga, menniskovänliga, renhjertade
personer, hvilka egna sin tid, sin förmögenhet och sina lif åt
en sak, som, äfven om den vore en utopi, icke förtjenar klan¬
der, och som till äfventyrs skall komma att verka mycket
godt, ja, som redan gjort det.
Jag” förblifver etc.
AA. OO. Hume,
fe sr0k GL DN GROVA
Så artigt och hofsamt detta bref än var och så orätt¬
färdiga de beskyllningar varit, som framkallat det, blef det
aldrig af Saturday Review infördt, såsom mig synes till
denna tidnings skam. Det är pant, att innan detta bref
hunnit fram, hade vissa meddelanden troligen blifvit gjorda
till Saturday Review af några vänner till öfverste Olcott,
och följande ogunstiga och motvilliga medgifvande hade
blifvit publiceradt i tidningen den 17 september: