Sida 21 [21]
OCR
f 157] annat, än et lindrigare förutkännande af den fmärta fom denna olycka, fmaka. Man fråge då förfarenheten, om et fländigt uprepande af en fmärtande känfla kan förminfka des ftyrka. Hon lär ofs tvärt om, at den ftändigt förökas i famma mon, fom des varaks tighet. Man föreftälle fig en man, fom hotad af kallbrand finner fig 1 nödvändighet, at låta affkära armen; fkulle han väl inbilla fig, at kunna lindra fvedan af denna grymma operation, derigenom at han flera gånger förut lät farga och rifta ftället. På famma fätt förhåller det fig med de plågor, fom egenteligen äro fiälens — Hvad döden åter angår , bör man förft och främft i akt taga, at detta ord, fåfom många andra, menar med döden blott den öfverfart fom fker från detta lifvet til et annat, få är han ej mer någon olycka; men förftlår jag åter de plågor , fom fkola föregå eller efterfölja denna öfverfart ; få hielper vift intet förutfeende at mildra känflan af deffa plågor. Om någon fkulle haft tilfälle, at göra fig bekant med döden, borde det varit en krigsman , — fådan
