Page 21 [21]
f 157]
annat, än et lindrigare förutkännan¬
de af den fmärta fom denna olycka,
fmaka. Man fråge då förfarenheten,
om et fländigt uprepande af en fmär¬
tande känfla kan förminfka des ftyrka.
Hon lär ofs tvärt om, at den ftändigt
förökas i famma mon, fom des varaks
tighet. Man föreftälle fig en man, fom
hotad af kallbrand finner fig 1 nödvän¬
dighet, at låta affkära armen; fkulle
han väl inbilla fig, at kunna lindra fve¬
dan af denna grymma operation, der¬
igenom at han flera gånger förut lät far¬
ga och rifta ftället. På famma fätt för¬
håller det fig med de plågor, fom egen¬
teligen äro fiälens — Hvad döden åter
angår , bör man förft och främft i akt
taga, at detta ord, fåfom många andra,
menar med döden blott den öfverfart
fom fker från detta lifvet til et annat,
få är han ej mer någon olycka; men
förftlår jag åter de plågor , fom fkola före¬
gå eller efterfölja denna öfverfart ; få
hielper vift intet förutfeende at mildra
känflan af deffa plågor. Om någon fkul¬
le haft tilfälle, at göra fig bekant med
döden, borde det varit en krigsman ,
— fådan