Sida 17 [17]
Far 3
fkal blifva frugtlös. Denne fonen fom
lofvade få mycket godt i fin barndom,
denne ovärdigeé fonen fkal med nedri¬
gafte otackfamhet belöna hans ömhet. ,
Hänförd af paflionernes yra fkal han
öfverlemna fin ungdom åt lafter och li¬
derlighet, trampa alla fkyldigheter uns,
der fötterna, väcka förakt och aflky,
förflöra fit lif och fin välfärdasoch flör¬
ta fin fader 1 fattigdom och Törtviflan.
Olyckelige: Far! men tufend gånger o¬
lyckeligare , "om 'du förutfett dit öde.
Din häftiga forg fkal fnart fluta dina
dagar; imedlertid hafva de länge va.
rit lycklige genom hoppet, och fielf¬
va högden af din plåga ger dig et bo¬
temedel derföre — Tacka Himlen och
dö!
Se der åter den lärde ynglingen,
fom ouphörligen arbetar i fanningens
forfkande. Han tvingar fielfva naturen,
at eftergifva åt frudierne de timar hon
förbehållit fig för hvilan. I fielfva nat¬
tens mörker upletar han det lius, fom
han meddelar åt verlden. Och hvad
drifver honom härtil? Hoppet om ära
och belöning. Detta hopp förvandlar.
hans trägnafte mödor til de liufligafte
nöjen. Han fer ej förut, at fielfva hans
| ör¬