Sida 256 [256]
OCR
ee 2 (1254) 3 finazarberen, --Han- blyges ej för fina får; men ikryter ej deraf ,' ty han förtjenar beröm, men åftundar det icke-w€ fåfinga tungor. Han åt, fomer Lejon, förtkräckelig i vapnen, men ljuflig'rfit umgånge;soch- utom vapnen åger han intet fom tkulle fynas förfkråckeligit för hans vånner, icke en gång för hans tjälate.> 36 Mensa, fluteligen taga handen af taflan: Vår hjele Aven mennilka, och doch mer ån en. menniflkas ty han bår, faft uti en ofullkomlig afbildiysen liknelecaf de egenikaper, fombuti det: eviga Majeftitet: åro förenade, Han hår vålicke hunnit fullkomligheten, men lynes: dock ojovara' långtiderifrå , ty han år emHerre: öfverfina begår och tvagheter, De filt, der blodiga vapn frötås tilhopa, åro förfkråckeliga , menshan måter dem med fri-" modighetsochsfeger.: Upgången til den fanfligér der up med beftåndighet och framgångs På dygdenes våg möra flera hinder och ftötoftenar , men ;shan: uddviker detsa med: förs fiktighet, och:6fverftiger de förra med ådels mod och lyckas Han fkiljes från! de blödigare: Själar ,. fom-ocklå kunna åifka dygden; genom de framtteg ; fora :hatv gjort i dygde-: nesjöfning ; genom et hjerta, fom alla lyck kkones fkiften år orörligt ; och genom iden fri-! mo
