Sida 255 [255]
OCR
(253) len 'omiftelig, Bördan år hans fkyldighet; mödan hans ro; afunden ofta bans följe; förfmådelien mången gång hans. oförtjenta lån, men faämveter år likvål hans tröft, de råttfinnigas vördnad hans vedergållning, och derås virnesbörd "hans förfvar och hans åre> frod. Il SÄNT N 2 Om vår Hjelte klådes i vapnen, går han dit:Ban findes oFförtkrickt, men ock förfiktigt ifaran3 ty råiddhågan tkulle binda hans händer ; och eh :oberinkt våglamhet ”tillkyn-> dachans fiende. den” littafte 1eger, :"Segren år hahsånfkany och han fuktar markeb meddit blod: förr, ån han ikulle lämna devrunr ;hvateft hanschjerta bör pråtvas och-hans> hånd-fåkta: an åfvergifves undertiden af lyckan”> men ejaf fit modooch når han nådgas vika; år hans: flykt horandes » Han låimnar ej fåltet af en o-: tidig ömhet om fit lif, utan år: utur et lidit Skeppsbrott birga några angeligna öfverletvor tör fit folk och at öfverlefva: er vilfålle, då han får med ny feger ertåtta finclidna för luft, eller ock dö med förre nederlag, för fin” fiende. Han trifs i alla vådenkiftew: köld: och hetta åro: för honom drågeliga befvårs:s der mintfta förråd tilrickeligit at upfylla hans nådtorft,; en drick af kållan ljuflig, och denbide hårda och 'kulna jorden år a en:behagelig bidd;> når han der: får hvila ; ina
