Sida 255 [255]
(253)
len 'omiftelig, Bördan år hans fkyldighet;
mödan hans ro; afunden ofta bans följe;
förfmådelien mången gång hans. oförtjenta
lån, men faämveter år likvål hans tröft, de
råttfinnigas vördnad hans vedergållning, och
derås virnesbörd "hans förfvar och hans åre>
frod. Il SÄNT N 2
Om vår Hjelte klådes i vapnen, går han
dit:Ban findes oFförtkrickt, men ock förfik¬
tigt ifaran3 ty råiddhågan tkulle binda hans
händer ; och eh :oberinkt våglamhet ”tillkyn->
dachans fiende. den” littafte 1eger, :"Segren år
hahsånfkany och han fuktar markeb meddit
blod: förr, ån han ikulle lämna devrunr ;hvateft
hanschjerta bör pråtvas och-hans> hånd-fåkta:
an åfvergifves undertiden af lyckan”> men
ejaf fit modooch når han nådgas vika; år hans:
flykt horandes » Han låimnar ej fåltet af en o-:
tidig ömhet om fit lif, utan år: utur et lidit
Skeppsbrott birga några angeligna öfverlet¬
vor tör fit folk och at öfverlefva: er vilfålle,
då han får med ny feger ertåtta finclidna för
luft, eller ock dö med förre nederlag, för fin”
fiende. Han trifs i alla vådenkiftew: köld:
och hetta åro: för honom drågeliga befvårs:s
der mintfta förråd tilrickeligit at upfylla hans
nådtorft,; en drick af kållan ljuflig, och denbi¬
de hårda och 'kulna jorden år a en:be¬
hagelig bidd;> når han der: får hvila
; ina