Sida 22 [22]
OCR
fom K. ÖsTtTEN i Norige vann öfver Hifingens inbyggare, Viltaligheten var hos de gamle Sventke mycket laconilk, De vifste icke af de klingande, ljufliga och beyekande Tale- grep, iom "hos Greker och Romare få mycket oullit; men i få ord infattade de "mycken mening: De uttydde fig ock fkrifteligen på nåfver , ikinn eller trå få godt de kunde: . man har et kirleks-bref på runor, fom Herr RENHIELM anförer. Ällkaren förlåkrar deruti fin Sköna, ar han högre skattar den lyckan, at komma i hennes fköte, ån at åga tre Indier med alla fina rikedomar. Men med alt detta finne vi gantka väl, at Vitterheten fordom icke haft fit Såte i Norden. ' At bilda och måla var der aldeles obekant : Sjelfva Gudarne voro af trå och mycket ofkapelige: Mufiken var ufel, och derföre af fjelfva dem, fom ingen fmak hade, 1å föraktad, at en Spelmans lif efter gamla Lagen hölls ringare, ån en annan mennilkas: Når man ock til åventyrs hörde något bättre; blef man deraf få ryckt utom fig fjelf, at fomlige danfade fig fördårfvade, fomlige vifste ej hvad de gjorde: Det kunde då aldrig få felt, mente de, at ju fådant var någon öfvernaturlig konft af Skogsrån, Älfvar och Troll; i fynnerhet Nåcken, den de'höllo för en ftor Virtuofo. Bar
