Page 22 [22]
fom K. ÖsTtTEN i Norige vann öfver Hifin¬
gens inbyggare,
Viltaligheten var hos de gamle Sventke
mycket laconilk, De vifste icke af de klin¬
gande, ljufliga och beyekande Tale- grep,
iom "hos Greker och Romare få mycket
oullit; men i få ord infattade de "mycken
mening: De uttydde fig ock fkrifteligen på
nåfver , ikinn eller trå få godt de kunde: .
man har et kirleks-bref på runor, fom Herr
RENHIELM anförer. Ällkaren förlåkrar der¬
uti fin Sköna, ar han högre skattar den
lyckan, at komma i hennes fköte, ån at åga
tre Indier med alla fina rikedomar.
Men med alt detta finne vi gantka väl,
at Vitterheten fordom icke haft fit Såte i
Norden. ' At bilda och måla var der alde¬
les obekant : Sjelfva Gudarne voro af trå
och mycket ofkapelige: Mufiken var ufel,
och derföre af fjelfva dem, fom ingen fmak
hade, 1å föraktad, at en Spelmans lif efter
gamla Lagen hölls ringare, ån en annan
mennilkas: Når man ock til åventyrs hör¬
de något bättre; blef man deraf få ryckt ut¬
om fig fjelf, at fomlige danfade fig fördårf¬
vade, fomlige vifste ej hvad de gjorde: Det
kunde då aldrig få felt, mente de, at ju
fådant var någon öfvernaturlig konft af Skogs¬
rån, Älfvar och Troll; i fynnerhet Nåcken,
den de'höllo för en ftor Virtuofo.
Bar¬