Sida 20 [20]
20 CITAT.
byggnader. Latinika Språket, hvarpiå allmiån¬
na handlingar började författas , gjorde få
mycker, at Runor med Romerlika bokftifver
en tid f(ammanblandades , hvaraf prof fyns på
en grafften vid Botkyrka » mil från Stock¬
holm. -Småningom tog Latinika Stylen öfver¬
hand'; eller fnarare Munk-ftylen.; fom ej an¬
nat år, ån i klofter utkrufade och vanikapade
Latinike caracterer: Vår nu brukeliga Sven¬
ika eller Tylka handftylår deraf et fofter. Ic¬
ke dels mindre gjorde Runorne långe morftånd,
och ånnu i 12 Seculo finner man Danike Ko¬
DUNgens SVEN ESTRIDSONS mynt med runor.
Hvad fom förnåmligaft utmårker de gamle
Scandianers tycke för Vitterhet, var deras
Skaldckonft. Alle Konungar och Store Her¬
rar i Norden hade då fine Skalder eller Poéter,
fom fölgde dem öfveralt i krig och fred, för¬
fattande i fånger deras bedrifter. Den åldfta
och båfta kunikap man åger i Norditka Hifto¬
rien, har man fådr af Skalde-qvåden , hvilket
Tacitus fjelf. bekånner. - Defse hiftorifke
Poäöter, fom åfven kallades Br AGER eller BAR¬
DER, förnögde gemenligen fine Herrar dage¬
ligen, hvar gång måltiden var öfverftånden,
med vilor, hvilka måift gjordes då på ftållet ef¬
ter ganika kort berånkning. -Deraf åro de
merendels nog tilförliteliga; men tåmmeliogen
flåra. Man har likvål en grafikrift öfver K.
Hi