OCR
8 )o( BB 89 Or at-vi fått der goda, utan. vi vilje görv det goda ånnu båttre, Det vore vål, om vii ftill- : het nyttjade det goda; men vi göre det med ledfnad, knorr och otolighet, der vi likvål borde tånka, at GUDs gåfvor åro alle fådane, at vi vid dem-hyarken behöfve,at knorra elter ledas, - Mången har ej. mer, ån en betta och en liten Koja, at bo uti; men år ändock nögd, ledar aldrig dervid, eller begårer HR ombyte. Vi vete icke hvad tilftånd vi förlatte varda, innan vi dö, Vi töre våt en gång få vålja lagom och umgålla vår otidiga'oluft.. Med vår ledfnad förarge vi ock icke .med mifsnöje fer, om vi föräkte och yanvörde hans godhet? Ho år den, fom ej retas, om Vi + ftållet för tackfamhet och årkånfla, fkulle ledas vid vår Vålgårare och alla hans vålgårningar? fluteligen (kade vi ofs fjelfva och beröfve finnet fin ro. Ingen har ånnu af oluft, mifnöje och förtret mått vål, Det har altid lemnadt et elakt arf efter fig, och undertiden fådant; fom fårminfkat håls fan och förkårtat lifvet. Når finnet år muntert, nögdt med fit tilltånd, nödgt med fir ha vånner och med fin GUD; då må vi båft, och vilje icke byta tilftånd med dem, fom båra både Kronor och Purpur; ty vara Gude= Fy lig I