OCR
eg Rool förrån yi ledas dervid, och önfke, at fnart | få byta oms; Så år detidetena, få år det i det andra målet, Vi ledsne fnart, åndock tingen åro ofs aldrig få kåre. Fråge vi efter orfaken hårtil; få år vål förft den; at månnifkan åraf naturen mycket fallen til ombyte. Sedan tånker hon altid få något befynnerligt af de jordifka tingen. Hon fäåtter få ftort vårde” derpå, och. menar, at de ej annat kunna, ån kafta vacker rånta af fig, Men når honiet icke funnit det hon fökt; få fkyndar hon, at finna det i et annat, och fom fam» ma olycka der åfven möter hånhe; få gårhon til -det.ötredje, oo fy. Huru mycket en fådan ledsnad oroar ofs, lårer et oftadigt och tillika flyktigt finne -båft kunna tala om, Så mycket. jag hos mig: och andra mårkt; £å blir månnifkan oluftig > förtretelig, ångflig; ledfam, och updiktar fig orfak til ondfka och at låta illa, S v Men vi kunne få mycket låttare finna lås kedom för ledsnaden; fom vi vål fe, at vi under henne mifsbruke GUDs gåfvori rete och förarge andra och plåge ofs fjelfva. Viförföke GUDs godhet nupå det ena» nu på det andra fåttet, Bsellin vi rate, vi förkafte den,och vi vete mången gång fjelfve icke, höru vål och godt. vi vilje håfvat: Det år icke nog ol at vi