Sida 85 [85]
OCR
3 80) 00 85 och änfer det onda för oundvikeligt. 'Befkrifves fåledes genom en forg Öfver "det tilfundande onda, fors en tycker fig omöjeligen kunna ungå. "Der Förtviflan år, der måtte : ock få föut varit förhoppning eller Förtröftfan, och då förtråftan är ute, och en fer fig ej kunna årnå det, hvarpå en förtröftat; [8 följer mifströftan och förtviflan, Fröktan och förtröftan våxlas, fom månen, om hvaran= nan, Stundom frukte vi, at det onda infinner fig, ftundom förtröfte vi at detgoda håntröfte, få förtvifle vi. Efter vi få nyfs talt om det förra; få vilje vi endaft nårana det fenaré, Vi förtråfte ofta på vånner och gyn: nare, på qvickhet och fårdighet, vettoch förftånd , och tro, at dé fkola hjelpa ofs fram i verlden; men få fnart det:icke lyckas och på efter vår önfkan, få varde vi förfagde, lenmodige och förtviflande. VI hoppasunder fjukdom få vår hålfa och låte fördenfkull Låkare på of göra det ena förföket efter det andra; men får det icke ut til vår fördel och ånfkan; få mifstråfte vi, och likfom aldeles öfverge ofs fjelfva, Detta år en förtviflan om det -verldsliga, . Och ehuru fvår denna förtviflan ofta kan vara; få år hon dock icke, at råkna emot den andeliga, då månnifkan milstråRar på GUDs nåd, och bitterligen förE3 fig
