Page 85 [85]
3 80) 00 85
och änfer det onda för oundvikeligt. 'Be¬
fkrifves fåledes genom en forg Öfver "det til¬
fundande onda, fors en tycker fig omöjeligen
kunna ungå. "Der Förtviflan år, der måtte :
ock få föut varit förhoppning eller Förtröft¬
fan, och då förtråftan är ute, och en fer
fig ej kunna årnå det, hvarpå en förtröftat;
[8 följer mifströftan och förtviflan, Fröktan
och förtröftan våxlas, fom månen, om hvaran=
nan, Stundom frukte vi, at det onda infin¬
ner fig, ftundom förtröfte vi at detgoda hån¬
tröfte, få förtvifle vi. Efter vi få nyfs talt
om det förra; få vilje vi endaft nårana det
fenaré, Vi förtråfte ofta på vånner och gyn:
nare, på qvickhet och fårdighet, vettoch
förftånd , och tro, at dé fkola hjelpa ofs fram
i verlden; men få fnart det:icke lyckas och
på efter vår önfkan, få varde vi förfagde,
lenmodige och förtviflande. VI hoppasun¬
der fjukdom få vår hålfa och låte fördenfkull
Låkare på of göra det ena förföket efter det
andra; men får det icke ut til vår fördel och
ånfkan; få mifstråfte vi, och likfom aldeles
öfverge ofs fjelfva, Detta år en förtviflan
om det -verldsliga, . Och ehuru fvår denna
förtviflan ofta kan vara; få år hon dock ic¬
ke, at råkna emot den andeliga, då månnifkan
milstråRar på GUDs nåd, och bitterligen för¬
E3 fig