OCR
84 &R I o( KR brukaeftertankan och fatta mod til dig, Inföf- | ver du dig 1 mycken fruktan; få blir du rådlös, ochtager til åfventyrs fådana vågar, hvarmer | 'delft du, fom fnaraft kan tråffa olyckan. Man år | under fruktan både ftum och modfållt, och | en vet ofta icke, hvad en fkal taga fig före. | Når omfider nöden. drifver på, ät vi nödvåndigt fkole göra: beflutet och följa et; få | år det et tyckfkot,om vi råke på det råtta. En otidig fruktan har ock ofta lagt grunden til förtviflan och mifstråftan, at månnifkan öfver- | gy fig fjelf och icke bevakat fin vålfård, om hon bordt göra. Defsutom år med all ting få befkaffadt , at de bytas ofta om, från.-.ondt, til godt. Det fom 1 fig fjelft år ondt, befråmjar ofta vår lycka och fortkomft, ja, fjelfva vår ovån, den vi fruktat, fkulle of3 | stjälpa; har mången gång varit vår frörfta | befodrare, hvarpå-vi hafve exempel i Lucius. Vallerius, hvilken gjorde fin argafte fiende. Cornelium Balbum til fin arfvinge. a | $. 30, Starr Förtvglän, uu Når fruktan uphörer, få kommer, om det | förvåntade ondaårftort, merendels Förtviflan iftiller, Förtvifar år nåftan af fummadtyn- | ne, fom fruktan; men fråcker fig väddse, ; ock