Page 83 [83]
OCR
sing 800 83 komma, > Vi föreftålle off altid derunder det vårfta, och tro, at det onda fkal vara odrågeligt, der det dock, når det kommer, ofta ärnog drågeligt-och lindrigt. Fruktan går ock undertiden få långt, at vi frukte för det; fom icke år fruktan vårdt, Hon updiktar fig ofta fådant ondt, fom dels år omöjeligt, och delsjom det ån år må jeligt , aldrig kan fke den gången. Vilikne ofta fygga håftar 3 fom rådas för hvar fpricka på Hen; åndock Ifen år nog fåker. :-Såi detta, fom i det förra målet, år månnifkan långt fåmre, ån de ofkålige: djuren, hvilka likfom tånka, "det vara tid nog, at taga emot det onda når det kommer, : och ingen fara frukta, förrån de= ras Sinnen gifva dem det tilkånna, Men ack! vi åre nog ufle och ålende åns då: vi behöfve icke, atgöra ofs vårre. "Vi 'hafve nog deraf, forn för ögonen nårvaran de oroar ots: hvi vilje vi öka vår oro med det, fom frånvarande /år, och hvilket vi aldrig ånnu fett? Ho flyr, innan han fett fienden? ho kaftar: fitt goda utur fkeppet, förrån ftormen kommer och fkeppet börjar at fvåfva ifara? Tids nog, at förja, når förgen nalkas, Hon aflöper då icke utan tårar. Det vi frukte tår vål vara möjeligt, at detfker, kän fke' och icke, Spritig; men ftat ftraxt ftilla och lyfnä'dig något omkfing. Var kalv Fa ru”
