Sida 83 [83]
sing 800 83
komma, > Vi föreftålle off altid derunder det
vårfta, och tro, at det onda fkal vara odrå¬
geligt, der det dock, når det kommer, ofta
ärnog drågeligt-och lindrigt. Fruktan går ock
undertiden få långt, at vi frukte för det;
fom icke år fruktan vårdt, Hon updiktar
fig ofta fådant ondt, fom dels år omöjeligt,
och delsjom det ån år må jeligt , aldrig kan fke
den gången. Vilikne ofta fygga håftar 3
fom rådas för hvar fpricka på Hen; åndock
Ifen år nog fåker. :-Såi detta, fom i det för¬
ra målet, år månnifkan långt fåmre, ån de
ofkålige: djuren, hvilka likfom tånka, "det
vara tid nog, at taga emot det onda når det
kommer, : och ingen fara frukta, förrån de=
ras Sinnen gifva dem det tilkånna,
Men ack! vi åre nog ufle och ålende åns
då: vi behöfve icke, atgöra ofs vårre. "Vi
'hafve nog deraf, forn för ögonen nårvaran
de oroar ots: hvi vilje vi öka vår oro med
det, fom frånvarande /år, och hvilket vi al¬
drig ånnu fett? Ho flyr, innan han fett
fienden? ho kaftar: fitt goda utur fkeppet,
förrån ftormen kommer och fkeppet börjar
at fvåfva ifara? Tids nog, at förja, når för¬
gen nalkas, Hon aflöper då icke utan tårar. Det
vi frukte tår vål vara möjeligt, at detfker, kän
fke' och icke, Spritig; men ftat ftraxt ftilla
och lyfnä'dig något omkfing. Var kalv
Fa
ru”