OCR
80 0 dd) ges Mistroende vånner emellan :'det ges öck| mistroende Makar emellan. Det förra ket; då den ene våninen ej med fäkerhet kan för” tro fig til den andra, fom han under våns fkapen funnit vara bedrågelig. Den andre/ äter, då den ene Makan fruktar, at han mer | ålfkar andra, ån fig. Det ena upkommer | vål af falfkhet och bedrågeri, åfven få väl] fom det andra; men fom den förre och fe» nåre :vånfkapen äro olika, fyfta på tårfkilfa åndamål och förbindas til'olik tid; få måfte de fkiljas, En upriktig och fta- | dig vån ger ej anledning til något mistro- | ende; ty utom det han grundat fin vånfkap på åra och trohet, få finner han nöje derutt, | at gifva och taga råd, göra vål och lindra et bekymmer, fom eljeft för fin vån och | honom , fkulle vara odrågeligt. Men en för- | fäåld vån koftar det litet, den der menar, | at han kan göra det få fint, at ingen mårker hans falfkhet och bedrågeri, "Och om vi-fkönje hans fallkhet, en' gång ; få: börje vi, vil umgås något varfamare med honom, | "och förtro ofs icke til honom få, fom til- | förene. Likaledes'undflyr en förnuftig och | råttfint Make, at hos den andra upvåcka | Mistroendey och. ålfkar, nåft GUD, ingen | högre, ån fin Lagbundna vån; men en kal- | finnig gör fig nöje deraf, om han kan göra den andra fvartjuk, ch | | c