Page 74 [74]
14 0) ol
defs apelpel.so En -fådanår af fin egenlycka
få intagen, at andras olycka ej år honom'om
hjärtat, Han år få van, at fe och mårka an¬
dras fel," at han ofta förgåtér fina egna: |
Men du Begabbarelshuru (kal jag til fullo
kunna förebri dig ditt oförnuft? huru fkal
Jag nog öfvertyga-dig om ditt fel och ftora |
,oanftåndighet? Ler du åt andras ofård, få må |
vål andrere åt ditt oförftånd 2 du kan lått rå¬
"ka 1 famma olycka och åifventyr.;. fom. de, |
och ,då-få andre fin glådje af dig.:-Och ehu- |
ruvål de dertil åro alt för förnuftige; få låra
de dock, endaft, at oroa dig, göra det. Ler.
du ock åt andras fel och fvagheter; kåre!
|
titta i din egen barm. Du torde der finna
något, fom klåder dig .vårre, faft andreblyas,. |
at tåga dig det 1 ögonen... Ja, fkulle duva¬
ra et-helgon, få fkicka dig, fom et helgon.
Lår och underråtta den du begabbar,: Såg
honom hans fel och bed honom "råtta fig, Du
vinner då allas tycke och kårlek , och alla an¬
fe,dig för en ådelfint och förnuftig. månnis
ika. Skulle .ock din dårfkap ftråcka fig få |
högt, at du-vil begabba dem, fom åro lyttes, |
få fågna dig deråt, at du har helbregda lem¬
mar, - Lår af dem, huru litet det bollar GUD,
at taga igen hvad Han gifvit,, Han behöfver
allenaft göra et enda hugg, och dermed kan
hela din timmeliga lycka löpa til ånda.
| | = GT.