Sida 74 [74]
OCR
14 0) ol defs apelpel.so En -fådanår af fin egenlycka få intagen, at andras olycka ej år honom'om hjärtat, Han år få van, at fe och mårka andras fel," at han ofta förgåtér fina egna: | Men du Begabbarelshuru (kal jag til fullo kunna förebri dig ditt oförnuft? huru fkal Jag nog öfvertyga-dig om ditt fel och ftora | ,oanftåndighet? Ler du åt andras ofård, få må | vål andrere åt ditt oförftånd 2 du kan lått rå"ka 1 famma olycka och åifventyr.;. fom. de, | och ,då-få andre fin glådje af dig.:-Och ehu- | ruvål de dertil åro alt för förnuftige; få låra de dock, endaft, at oroa dig, göra det. Ler. du ock åt andras fel och fvagheter; kåre! | titta i din egen barm. Du torde der finna något, fom klåder dig .vårre, faft andreblyas,. | at tåga dig det 1 ögonen... Ja, fkulle duvara et-helgon, få fkicka dig, fom et helgon. Lår och underråtta den du begabbar,: Såg honom hans fel och bed honom "råtta fig, Du vinner då allas tycke och kårlek , och alla anfe,dig för en ådelfint och förnuftig. månnis ika. Skulle .ock din dårfkap ftråcka fig få | högt, at du-vil begabba dem, fom åro lyttes, | få fågna dig deråt, at du har helbregda lemmar, - Lår af dem, huru litet det bollar GUD, at taga igen hvad Han gifvit,, Han behöfver allenaft göra et enda hugg, och dermed kan hela din timmeliga lycka löpa til ånda. | | = GT.
