Sida 64 [64]
OCR
64 BB )oCl &B — | fkap. Höre vi honomberömmas; få fker det | med mifsnåje och vikunne ofta göra hans vålförtjenta beröm til lutter ofanning. - Händer | han aldrig den förtjent. Hånder honom or | lycka, få glådjas vi, och tycke, at'hon al- | drig år få ftor, fom hon icke bordt vara ftörre. Ach! fe huru en månnifka kan mifsgå | fig? Se, huru ftora och oförnuftiga fel hor | begår under hatet? i Haf då akt på din Själ, låt henne ej rafa, utan ftyr henne i detta, fom andra 'mål; förnuftigt. - Tror du vål, at, din ovån haft | någon Kånning af all din bitterhet, af all din | ondfka, och af all den förtret, hvarmed du Pe Nåt du varit illa til mods, och för at fkul ej gittat gåra dina fyflor, få har din | ovån mått vål, varit glad, förnögd och för- | kofrat fig ialt; fördenfkul fkadar du dig fjelf ' med ditt håt, och icke din ovån. ÖOnikar du honom ondt; få vet at GUD ej hörer nå| | | gen på honom.” Vil du ock med ondt belönaondt, få torde du icke vara honom vuxens | Han torde tilåfventyrs, fom tredjedaps fråfans ej annat, ån folks åtlöje. Jag vil ånnu icke | förtiga et. -Detår et ftort fel af ofs, och vt. mils” tl
