OCR
62 8 ol BW Sörjer du ock åfver motgång och olyckor; få är klart, at du fatt mera vårde på det bårtmiftade, ån du bördt göra. Hvilken Förnuftig år det vål, fom ygger et hus, och in-'| billar fig, at materien, hvarmed det bygges3s år en Purpur, fomicke kan brinna? Ho famlar en fkatt,; och icke tillika tånker, at tjufvar | ' kunna bårtröfva honom? ho år vål få frifk | och har hålfan, ochinbillar fig, at aldrig kun- | na blifva fjuk? visfte vi icke, at fkatta det timmeliga, fom det verkeligen går och gåller, och icke derutöfver, fannerligen, jag | år förfåkrad derom, at vi vid någon förladt deraf ej fkulle betunga våra hjärtan med Sorg, Sörjer du ock öfver tilfogad oförrått; få SA din fkada, om du föker din rått hos Dommaren. Sörjer du öfver falfkhet och | förtal; få måfte du veta, at bakdantare lem- | na ingen, och följakteligen icke dig i fred. De må vål fritt fåga hvad de vilja; men låt '. det vara din tröft, at de icke få göra hvad de vilja. Men. vilje vi förja, få år ingen forg lofligare, ingen nyttigare; ån då vi för ' je öfver det onda vi begått, och öfver det onda, vi fe andre begå, Öfver det onda vi begått år få mycket lofligare at förja, fom vi vete, at det år ex forg efter GUDs finne och kom= mer bättring åftad. (b). TER år hon ock; ty hon föder med fig frid, frögd och fam= vetsrov Vi böre ock förja öfver det og om —