Ack! år det någon omftåndighet, hvar
vid Förnuftet tarfvar utöfning; få år det vis
ferligen hår? -år det någon affe& och Sinr
nesrörelfe, fom behöfver förnufteligen tyg"
las och ftyras; få år det vift Sorgen? Det lå¬
rer vål vara fvårt i början, at komma til nå¬
gon fanfning, och fåledes lyda förnuftet åt;
men få måtte vi vånjas dertil- alt mer och
mer, ' Sörjer du fårdenfkul öfver din makas,
Barns och anhörigas bårtgång; få betånk, at
du hade en månnifka tik maka, bare-och an«
hörig. De voroinga Gudar, och fåledesbor¬
de de en gång då. Skulle du och fåga, at
oder varit få kårt; få förnekar
du dermed den döda et lif, fom båttre år
ån detta, och tviflar derpå, om Evigheten
år lång, och du der fkal råka honom. - Och
hvarföre vil du vara en mördare af dig fjelf 2
Ar din hålfa, din vålmåga och ditt lif dig ej
kårare, ån du fkulle vilja förfpilla dem? mån?
sen har fökt, at få hålfan, et nåjfamt finne
hn behålla lifvet, och til den åndan viftats
på många orter och gifvit ut ftora penningar;
men har dock icke vunnit det han harfökt.
Du far fjelfviljande derefter, at mifta det.
Fvi vil du förfpilla och fördårfva dit ¬
; US”