OCR Output

58 «7 ) 60 NH

dåt, och icke en gång tånkt uppå , kan gå- |
ra hela vårt hopp och alla våra förflager om
intet, Således göre vi båft, om vi vånde vå¬
ra tankar och vårt hopp från jorden. Det

4 4

fedan bedrager det, Kunde det allenaft hålla
hvad detlofvar månnifkan, få fkulle då aldrig

vånta det af jorden, fom hon fjelf icke åger?
Och huru kan någon förvånta ro af en tita¬
digvarande oro? Nej, vårt hopp måfte ftål¬
las til Hiwnimelen, Der finne vi de råtta och
beftåndiga fkatter , der finnes och vårt hopps
råtta och oryggeliga grund. Vi behöfve då
icke rådas och frukta , at det, vi hoppasuppå,

GUD utlofvat och vi fjelfve förmodat.

ä GR
Hår vore vål ånnu flere affeAer och fin¬
nes båjelfer, fom leda fig från Glådjen, at
anföra, fåfom Ärkånfla , Medömkan , Förtrö¬

| Sorgen

och dem fom derutur flyta. Sorg åren ledf¬
nad eller äng lan öfver det onda, En fvår mån¬
nifkans fiende. 'År ock eh bland de fyårafte

Affecter, til at hunna dåmpa och ttyra. a
: i