Sida 58 [58]
OCR
58 «7 ) 60 NH dåt, och icke en gång tånkt uppå , kan gå- | ra hela vårt hopp och alla våra förflager om intet, Således göre vi båft, om vi vånde våra tankar och vårt hopp från jorden. Det 4 4 fedan bedrager det, Kunde det allenaft hålla hvad detlofvar månnifkan, få fkulle då aldrig vånta det af jorden, fom hon fjelf icke åger? Och huru kan någon förvånta ro af en titadigvarande oro? Nej, vårt hopp måfte ftållas til Hiwnimelen, Der finne vi de råtta och beftåndiga fkatter , der finnes och vårt hopps råtta och oryggeliga grund. Vi behöfve då icke rådas och frukta , at det, vi hoppasuppå, GUD utlofvat och vi fjelfve förmodat. ä GR Hår vore vål ånnu flere affeAer och finnes båjelfer, fom leda fig från Glådjen, at anföra, fåfom Ärkånfla , Medömkan , Förtrö| Sorgen och dem fom derutur flyta. Sorg åren ledfnad eller äng lan öfver det onda, En fvår månnifkans fiende. 'År ock eh bland de fyårafte Affecter, til at hunna dåmpa och ttyra. a : i
