Sida 53 [53]
OCR
8 Jol & 53 vål något göra för maten, Hafve vi ock undfått lyckones håfvor3; få måfte vi veta, at det år fådant gods, fom ingen får bygga uppå, De komma: dag; men kunna imo gon förgås: Och at den enatiden gå ftålt och yfvig, men den anidra med fokota fådrar; vo= re åfven få nefligt, fom oförnuftigt. S. 1 Ag s Envishet. Envishet år et ftycke af hågmodet, och följakteligen, ex laft ; medelft hvilken vi för högt drifve vår Sats, och tro at ingen år flugare ån vi. Som alt ofårftånd fmider vår olycka; få.vil icke eller envisheten flå fifta faget. å våra gerningar, och inbillar ofs, at alt vad vi göre år godt? Det år den, fom fmic” krar alt vårt våfende och lemnar ofs den fkadeliga lårdom, at ingen utan fkam och nefa, ' kan gå från fin en gång fattade mening, EnVis man låter altid råtta och fåga fig;smen en Envis aldtig.En Vis fer altid mer påfjelfva fanningen och SS deraf flytande nyttan,ån någon åregirughet;men en Envisnekar ofta fanningen och gör fig aldrig mödan, at eftertånka defs nytta och fördel. En Vis betraktar noga fin ftyrka, och om han kan gå i land 'med det ban ; 3 18
