ock, at innehålla med omåttelighet af an¬
Lagom penningar, lagom ftat och betjening
drig förhögt fig öfver fit ftånd, eller begårt
Rörre heder, ån dem tilkommit,
Har derföre någon varit få olyckelig, at
han fått högmodet til: gåft hos fig, han her¬
bergere honomicke långre, Vi kunne ju med
blygfamhet anfe ofs fjelfva hvad vi åre, Ŭ
re vi icke fvage och fkröplige månnifkor,
födde med gråt och tårar, upfoftrade under
andras vård och fkötfel, nårde och uppehåld¬
ne icke genom egen konft och förmåga, u¬
tan genom andras hjelp och omforg? Åre vi
icke fjuke, bråklige, motgång och olyckor
underkaftade, och måtte til flut undergå dö¬
den; fom år det förfkråckeligafte af alt. Vi¬
ten år för en ådel Dygd. Med denne kunne
vi vandra hela verlden igenom, och alle fko¬
la anfe ofs med benågenhet och ynneft, Vil¬
Je vi årnå den famma; få måfte vi årkånna
ofs för de vi åre, hålla of; för de enfaldiga¬
fte och aldrig tro ofs om för mycket, - Hafve
vi goda Naturfens gåfvor, få måtte vi tro; at
andre kunna hafva dem ånnu båttre, Vi
hafve intet mer deraf, fom kan råknas för
til deras upodling anvåndt, och vi pe
vål