Sida 47 [47]
OCR
| 8 )ol MM AT — 5 Ver ock , fedan alt. annatår dödt och til intet. Hvad Kärleken til GUD vidkommer, få år han af den befkaffenhet, at han aldrig tilförer Själen någon oro, utan lemnar hånnealtid i frillhet och förnéglighet, och hörer fåår ofta ofyrig , och fördenfkul behöfver han både kännas och fyras, : Hit: råknas billigt den, fom fråcker fig til Könet, Huru mån= gen haricke få aldeles gifvit:fig in 1 denna Kärleken, at han omfider ftannat ien bedröfvelig plåga och oro? Huru mången: har ock icke för penningar köpt honom; men når handelen varit gjord, med gråmelfe ärfarit, athan ej annat vunnit, ån en oliderlig finårta och qual? Når denna Kårleken betraktas, få tycks han åga något mer, ån naturlig kraft och ftyrka,; Han gör de ftörfta Hjeltar til Slafvar, at mången i fållet för hjärta och mannamod ej annat hyfer, ån veklighet och dårfkap. Han förblindar de fkarpfyntafte Ögon, til defs de ej mer kunna 1e fit egit fördårf. Han upeldar mången gång det hjärtat, fom tilförene varit kallt, och aldrig tånkt öpna fig för någon Kårlek. At han utöfvar fit vålde på dem, hvilka mer plåga följa fina finnen, ån Förnuftet, år mindre undrans vårdt; ty der inga vapen åro, der kan fvårz ligen göras något motftånd. Det år juft dem han helt och hållit inföfver , gör dem likfom urfin
