Sida 44 [44]
OCR
44 RR ol & icke altid få. Glådjen år god; men det år at vi med Förnutt umgås med glådjen; vi fkul«le;kunna bringa vår lyckfalighet högt hår i verlden.. Men vi mistage ofs få ofta på glå. djes åmnen, och om vi: ån finne de råtta, få glådjas vi icke, fom vi böre, Derigerz nom: göre vi vår glåje ond. Huru ofta glås djas. vi icke åt andras fall? Vi klappe ftundom -hånderna deröfver , och fäge mången, dommar och ågodelar, och tycke, at ingen har orfak, at förja en flund; fom dem hafver? Huru glåd jas vi icke af åra och Håghet, ja ofta tenshuru glådjas viicke af yppighet och vålluft? Ju ftörre, ju båttre och kunne blifva få forgine och modfälte, fedan de tagit ånda? Ick e fom lyfer för ögonen och kitlar våra Sinnen, Det vote-åndock drågeligt, om vi icke f3 fart fkyndade :of3 til: valet och nyttjandet deraf. Finge Fönuftetlitet rådrum, at fe fig före, och förftåndet någon ftund,at utleta, om ämnettil glådjen vore fanfkyldigt eller. falfkt, lofligt eller olofligt, vårdigt eller ovårdigt, fanner= ligen jag år Öfvertygad derom, at vi ej få j gerna
