Sida 41 [41]
OCR
0) 0 UR 41 de förra, - Men alt detta utgör ånnu icke friheten, Själen måtte ock tydeligen kunna för reftålla fig det, fom hon gör, och derom hafs ve vi allaredan hördt i$, 12. Hon måfte ock kunna göra fådant, fom kan göras och icke öras, är tilfålligt och möjeligt, E,.g. vi unne gå, fpringa, tala; låfa &c, dock åro vår gång, fprång, tal och låsning få befkafr fade, at'vi kunne dem låta, om vi vilje; men matens fmåltning 1 vår kropp, blodens. citculationi ådrorna kunne vi icke hindra; Maten fmålter och bloden virculerar nödvåndigt; antingen vi det vilje eller 1cke, Ock fom viniu hördt, at Själen frivilligt och utan tvång gör och våljer, at hon tydeligen förut :kan.föreNålla fig fina gerningar; och at hennes gerr ningar åro tilfällige och måjelige, få kunne vi fluta, at vår vitja måtte vara fri, ellerhafs va frihet, Sedan vi någorlundalärdt kånna vår Vilja; få måtte vi äfven något håmna om def fyrfel. At påtruga det förnuftiga begåret och Rh någon ftyrfel, vore åtven f åf åkunnigt fom onddigt, hållt det altid följer Förftåndets ga begäret och affkyn, I allmänhet derom at tala, få år föreftållningen af dygden det C;
