Page 41 [41]
0) 0 UR 41
de förra, - Men alt detta utgör ånnu icke fri¬
heten, Själen måtte ock tydeligen kunna för
reftålla fig det, fom hon gör, och derom hafs
ve vi allaredan hördt i$, 12. Hon måfte ock
kunna göra fådant, fom kan göras och icke
öras, är tilfålligt och möjeligt, E,.g. vi
unne gå, fpringa, tala; låfa &c, dock åro
vår gång, fprång, tal och låsning få befkafr
fade, at'vi kunne dem låta, om vi vilje; men
matens fmåltning 1 vår kropp, blodens. cit¬
culationi ådrorna kunne vi icke hindra; Ma¬
ten fmålter och bloden virculerar nödvåndigt;
antingen vi det vilje eller 1cke, Ock fom viniu
hördt, at Själen frivilligt och utan tvång gör
och våljer, at hon tydeligen förut :kan.före¬
Nålla fig fina gerningar; och at hennes gerr
ningar åro tilfällige och måjelige, få kunne
vi fluta, at vår vitja måtte vara fri, ellerhafs
va frihet,
Sedan vi någorlundalärdt kånna vår Vil¬
ja; få måtte vi äfven något håmna om def
fyrfel. At påtruga det förnuftiga begåret och
Rh någon ftyrfel, vore åtven f åf åkunnigt
fom onddigt, hållt det altid följer Förftåndets
ga begäret och affkyn, I allmänhet derom
at tala, få år föreftållningen af dygden det
C;