Sida 39 [39]
OCR
måga; Afvenledes hafve vi en innerlig af= fky och våmjelfe til det onda, och fökes at undvika det, få vida möjeligt år. Ock"om viicke kunne undgå det; få ångflas ock bedröfvas vi få deröfvery at vi ej tilfylleft kunne: beklaga vårt åde. Men värt Sinliga begår och afky åt merendels olykligt deruti, at det icke träffar det råtta goda, och det råtta orda Phorö det förra altid ålkar och begår det goda, och det fenare våmjes vid det onda; äro de dock i fjelfva valet deraf få förvånde, at det förra ofta tråffar det on” da, och det fenare det goda. Men nog af: de vålja ändock det onda under fken äf godt, ock förkafta det goda under fken af öndt. De åro fåledesaf et förvåndt förflånd få intalte; ät de valde tingen (kola vara goda ellérf onda, eljeft blefvo de aldrig valde. Jag fade ock hår ofvanföre, at den förnufs tiga Viljan och den förnuftiga affkyn upkomr ma af förftåndets rediga och tydeliga begrepps farnmt at de följa famma begrepp få, fomFörftåndet dem fattat, hvilkep mening icke få bör tagas, fom fkulle”Sjålen Ingen Frihet åga, utan nådvåndigt följa Förftåndet efter , etvad hon vil eller ej. Nej, Jag lårer det få mycket mindre kunna mena, fom jag tilförene i min förfta Le Spån förfvarat genör 4 en
