Sida 38 [38]
a REA
Hedning inbillar fig ofta åga del i Nåden ;
allenaft derföre, at han med- blotta Förnuf: |
tet kan undfly det onda och göra det go¬
da, och tvårtom tviflar ' oftå "et Nådenes
barn om Nåden , allenaft- derföre , at det
med et fundt och upftådadt Förnuft kan fe
och göra det, fom år rått och GI DI beha eligt.
Den förra bygger: bo för Såkerhet, och den
fenare för förtviflan, ;
" Låne vi vidare vår eftettanka til det gemen:
fama begåret och affkyn; få finnevi, at detta.
år af den befkaffenhetjat deraltid strår det O¬
da, och förkaftar det onda, hvilketicke år nå¬
gon ringa gåfva, > Tånck om vårt begår och
affky vore fådant, at vi ej annat kunde ån
välja det onda, och förkafta det goda? Om
vi kånde någon Hemlig drift eller :böjelfe
hos ofå til det onda, fom nu til det" goda? Om
vi förfporde hos ofs någon naturlig affky til det
goda, fom nu til dét onda? huru fort fkulle
icke "vårt elånde'då vara! Vi klage och jåttri¬
're 0f5 ofta nu; men hvad fkulle vi då icke
göra? Vi kunde ock då fåga til vår Måftare:
bvi hafver tu gjordt ofs' fidana” (b). "Men nä
häfve vi intet at enfkylla ofs med. Vi föke
Ti ifrigt det goda, och fare derefter medf3¬
dan åhoga, at vi ej hafve affeende hvarken
PöMmöda eller koftnad ; allenaft vi blifve
åsaré deraf. Och fedan vi ernådt det; få
finne” vi en fådar fågnad och fötnöjelfe od
N3 | af,