Sida 38 [38]
OCR
a REA Hedning inbillar fig ofta åga del i Nåden ; allenaft derföre, at han med- blotta Förnuf: | tet kan undfly det onda och göra det goda, och tvårtom tviflar ' oftå "et Nådenes barn om Nåden , allenaft- derföre , at det med et fundt och upftådadt Förnuft kan fe och göra det, fom år rått och GI DI beha eligt. Den förra bygger: bo för Såkerhet, och den fenare för förtviflan, ; " Låne vi vidare vår eftettanka til det gemen: fama begåret och affkyn; få finnevi, at detta. år af den befkaffenhetjat deraltid strår det Oda, och förkaftar det onda, hvilketicke år någon ringa gåfva, > Tånck om vårt begår och affky vore fådant, at vi ej annat kunde ån välja det onda, och förkafta det goda? Om vi kånde någon Hemlig drift eller :böjelfe hos ofå til det onda, fom nu til det" goda? Om vi förfporde hos ofs någon naturlig affky til det goda, fom nu til dét onda? huru fort fkulle icke "vårt elånde'då vara! Vi klage och jåttri're 0f5 ofta nu; men hvad fkulle vi då icke göra? Vi kunde ock då fåga til vår Måftare: bvi hafver tu gjordt ofs' fidana” (b). "Men nä häfve vi intet at enfkylla ofs med. Vi föke Ti ifrigt det goda, och fare derefter medf3dan åhoga, at vi ej hafve affeende hvarken PöMmöda eller koftnad ; allenaft vi blifve åsaré deraf. Och fedan vi ernådt det; få finne” vi en fådar fågnad och fötnöjelfe od N3 | af,
