Sida 36 [36]
OCR
36 RR ol KB dem; få följer Viljan dem efter. På famma fått betraktas ock Viljafiianfeende til des af/ky,an= tingen fåfom Förnuftig eller Sinlig; hvilka leda, åfven fom Viljan , fit urfprung dels af de tydeliga, dels af de orediga "begreppen. Och fom flörre delen af våra affecter och Sinnes böjelfer hårflyter, af den finliga Viljan eller affkyn, och vi dem färfkildt hårefter komma at betrakta; få anfe vi allenaft hår den Förnuftiga Viljan :/måfte dock förft .: något om bågge gemenfamt tala, Emellan denna EE Viljan och af: fkynt år merendels en ouphörlig tvift. De åro hvarandra (få håtfke och motftråfvige, at hvad den ene vill, få år den andre deremot,når den ene vil hafva faken på det fåttet, få vil den andre hafva den på et annat ,åndock de båge åro i. et och famma fubjet&t, Jag vil beRitva deras ftridigheter. En Dommäre vet med fig fjelf, at han aldrig bör förvånda råtten hvarken för vånfkap, fkyldfkap- eller mutor; men nu kommer en, kvars fak år” orått, och vil befticka honom med en hop Ducater och föregifver, at hans vålfärd nu til en ftor del beror deruppå, om han låmnar honom råtten, Hvad händer? 'Hos hans Sinliga begår eller vilja upvåckes då ftraxt en åtrå til Ducaterna. Han betraktar deras fågring, deras dyrbarhet, de| ras
