Sida 36 [36]
36 RR ol KB
dem; få följer Viljan dem efter. På famma fått
betraktas ock Viljafiianfeende til des af/ky,an=
tingen fåfom Förnuftig eller Sinlig; hvilka
leda, åfven fom Viljan , fit urfprung dels af
de tydeliga, dels af de orediga "begreppen.
Och fom flörre delen af våra affecter och
Sinnes böjelfer hårflyter, af den finliga Vil¬
jan eller affkyn, och vi dem färfkildt håref¬
ter komma at betrakta; få anfe vi allenaft
hår den Förnuftiga Viljan :/måfte dock förft .:
något om bågge gemenfamt tala,
Emellan denna EE Viljan och af:
fkynt år merendels en ouphörlig tvift. De
åro hvarandra (få håtfke och motftråfvige, at
hvad den ene vill, få år den andre deremot,når
den ene vil hafva faken på det fåttet, få vil den
andre hafva den på et annat ,åndock de båg¬
e åro i. et och famma fubjet&t, Jag vil be¬
Ritva deras ftridigheter.
En Dommäre vet med fig fjelf, at han
aldrig bör förvånda råtten hvarken för vån¬
fkap, fkyldfkap- eller mutor; men nu kom¬
mer en, kvars fak år” orått, och vil befticka
honom med en hop Ducater och föregifver,
at hans vålfärd nu til en ftor del beror der¬
uppå, om han låmnar honom råtten, Hvad
händer? 'Hos hans Sinliga begår eller vilja
upvåckes då ftraxt en åtrå til Ducaterna. Han
betraktar deras fågring, deras dyrbarhet, de¬
| ras