Sida 35 [35]
Nå 38 7) (NR a
ning går derpå ut, at fätta Viljan i fkick, Om
Jag ån förftodo alt, och kunde om allehanda Di
ting hafva rena ochtydeliga begrepp, och jag:
ej kunde fkicka mig derefter ; hvad hade jag:
deraf? Kunde jag ock med Förnuftet gå in1
det ;ytterfra, famt fe huru och hvad jag borde
göra , och jag icke gjorde-det famma, nvad
Vore all min möda arinat, ån et fåfängt gril¬
ler? Nej, för all vår möda, för alt vårt arbe¬
te, förvånte vi en behagelig frukt : en frukt,
fom ej beftår af Skal, utan döljer, med Guds
"hjelp! Kårna i fkalet. Ho år då denna fruk¬
ten? jo, den år en upriktig. och råttfkaffens ¬
Dygd', hvilken altid leder fig från fjelfva Vil:
"jan, Ack! Du föta frukt! huru behagelg
och vällimakelig år icke Du? huru hårligt ityr¬
ker och vederqvecker icke Du ofs efter utftån- >
den kamp och möda? Vi fkulle litteli¬
"gen kunna upgifvas i vågen, om Du icke få
lufligt undfatte ofs med mod, åhoga och
krafter, Men at vi nu må tala om Viljan,
få plågat hon anfes på tvånne fått, antin¬
' gen fåfom Fårnuftig eller Sinlig.
Den Förnuftiga viljan år en Själens böjel¬
fe til en ting, fom upkommer af Förflåndets ty¬
deliga begrepp, hvarom VI talt i 12. $, och
en fenare, en bojeljetil en ting, [om upkommer
af Sinnenas och inbilnings-kraftens orediga be¬
grepps ty fådane , fom Förftåndet föreftåller
RT SA : dem;
4
I