Sida 32 [32]
OCR
32 & 0 ( RN vål, Huftru och barn med honom, förfkaffar fig en frifk och fund kropp &c. Men den oförnuftige fer aldrig ,derefter, frå” ar icke, efter fit' vålftånd, och ån mine I fin hålfa,: Likaledes- ;kalle--vi- den] Förnuftig, fom ftyr fina affetter och finnets| onda böjelfer.. Hvarföre? ty han öfvervå= ar fammanhanget emellan affetterna och | deras ledfamma påfölgd, Han fer, at hart genom deras dåmpande och, kufvande, får et nåjfamt ochroligt finne, åtlyder GUD och ej oroar andra; Se vi altfå, at förnuftet al-! tid utletar de fanniögar, fom års tingen emellan; de må vara antingen goda eller onda. Ofta anfer ock Fårruftet deffa farmingar i raifonementer och flutfatfer: Såfom tå Jag 1). Vil bevifa, at Själen år ofynlig, få fåger jag: Ingen ande kan med blotta > gonen fes, Själen år en ande; derföre år hon ofynlig, 2 . At kroppen år ingen ande: Hvar och en ande år odådelig, ingen kropp år o= dådelig; derföre år ingen kropp ande. 3). Ät alt, fom lefver , åger Sinnen: alla djur hafva Sinnen alla djur hafva ock lif och va=. relfe; derfåöre har alt' lefvande Sinnen. Af alla, deffa Förnuftsflut, år ingen den andra let, måtte grunda fig antingen på förfarenhet, ”
