Sida 31 [31]
OCR
i & 0 3 3E 2 Btas, fom nedgrafva denna ådla och dyra fkatten, låta den ligga oupbrukad och fruktlös, och tiena dermed hvarken GUD eiler fig fjelfva, Emellan dem och de ofkåliga Creaturen ftår fom knappaft någon fkilnad, at finna. Togo man från .dem talegåfvan och flogo dem benen undan, at de antingen kunde krypa eller blifva fyrfotade, det fkulle fedan ingen fkilnad vara. En månnifka , fom ej brukar fit förnuft, år lik den, fom hafver en god fyn; men ligger fråndigt och blundar. År han rik, år han kommen til åra och höghet, han gör famma anfeende dermed, fom Soen medSadel och Åfnan med perlband. Men lag vil komma til mitt råtta åndamål, och tilfe, uru förnuftet råtteligen fkal kånnas ock ftyras. Förnuftes göromål år altid, ar tydeligen kunna» fe och finna fammanbanget emellan, fanningar, Det år ju en allmän fanning, at flit och et nyktert lefverne fkaffa månnifkan uppehålle; men at låttja och fylleri göra fattigdom. Nu fåje vi altid: den och 3 år en förnuftig man, år arbetfam och nykter, nog föder han fig. Men tvårt om: den och den år en oförnurftig månnifka, låttjefull och en drinkare, huru ikal han föda fig? Men hvaruti beftår hår förnuftet, hvari oförnuftet? jo, den förnuftige öfvervågar fammanhanget, deffa fanningar emellan; men den oförnuftige icke få. Den förnuftige fer, at om han år arbefam och nykter, 18 mår han. i Vi
