Sida 30 [30]
30 8 Pol &
fotapall ligga många-tilbedjare ; fom öånika,
at vinna Hennes nåd och aten gång få kyffa
Hennes mjuka» hånder. Detsår en förfån¬
dig Styrman, fom ej allenaft vet vågen, utan
förer of; förbi alla tarliga klippor och fand¬
reflor. Når jag jämförer en fom aldrig brus
kar fit Förnuft med en fådan fom går ders
med förlångrt, få vet jag icke Hvilkendera
jag fkal tillågga förre fet; tror dock, at den
ene år. åfven få, felaktig fom den 'andre,
Når GUD vill; at Vi fkole saga Förnuftet til fda¬
ga under tromes lydna (a). Så vil han ock, at vi
med de förnuftiga fkole vara förtuftige, fe på
bans verk, fkåda och fö, buru hans verk åro få
Jftorecoch månge(b)., Så farligt, fom det, år at
flyga öfver bimlahalfvet, och, kan fke, hö¬
gre, ån vingarne kunna båra, få fkamligt: |
och nefligt år det ock, at vara Hikfom Galten |
flåndigt vid troget, Når den ene dimper och
blir orörlig fom en ften, få ligger den an¬
dre och ftanckaär af idel måfk och draf. Har
GUD ej velat, at vifkulle bruka förnuftet, få
har ju GUD kunnat -fkåpa -ofs Förnufts¬
Jöfa. Men den kåre Guden, fom vil at vi i
all ting, fkulle båra ofs vift och förftåndigt
åt och undfå en handledning til det uppen¬
barade ljufet, har til den åndan givit ofs
det, at det fkulle ftyra of5 vid alt vårt före¬
"tagande, och leda of$ til hans fanna kånne=
dom, Hvarföre de ock fvårligen kunna för”
; låtas