Sida 27 [27]
OCR
20) RR 27 från det andras, men icke tillägga några kån? netecken, fom utgdra fkilnaden tingen.e» mellan. De sydelige, då vi ej allenaft kunne fkilje det:ena: från! detrandra ,vutan utmårka det med fådana kåhnetecken , hyvarmedelft vi fträxt och utan fvårighet tråffe fkilnaden. ' Men Förftåndet betjenar fig entdaft af de ffhåmde eller tydeliga begreppen: Det hånder svål icke altid, och ty vårr! ganfka fållanzat vi om alla ting och allagöromåbkunne fkaffa ofsrena och tydeliga begrepp. Vi likne Htundom de ofkiliga GA bvlika ockfå hafva mörka och orediga begrepp, ockiderir 'gehom mifstage vi ofs ofta: göre oädttilgodt falfkt til fant och filt flkwackert > En gröf Hyndare, håller fig altid före GUD, fåfom mycketvgodjmilly barmhertig, Conax jufticke år få hogråknad omiinånnifkan> fyndar. Men detrta är fallktyty GUD har fagty at hvilken Själ fom fyndar han fkal. döden dé.” Fn drinkar -re tycker detefmakår:vål, at dricka och fylla fig; mensdettvårsondt; emedan öfverflödig dryckfkadar öck förlårtarslifvets bDet tycks singen ting vararoanfenligare ; och mer Iikpg Svineny' än båra ringar tnifan; dock år. det i Indiamernås tycke; atideshålla det fören -fköphét. Kunde månnifkahr altid klart och itydeligen föreftålla fig find göromål, få be; fule hon ej fåftora fel; fom hoh går. Hon ulle ock då bringa fin lycka til en hög grad, 8 iilals r
